Min uppfattning om mig själv?

Jag har funderat lite på hur min uppfattning om mig själv kommer vara när jag går ner mer i vikt. När kommer jag känna mig "smal"? eller kommer jag alltid att känna mig fet? Eftersom jag är så van att se mig själv så stor hela tiden så kanske den bilden aldrig riktigt försvinner. Jag kanske helt enkelt tappar bort mig själv, eftersom allt blir för nytt. Eller så blir allt bara positivt, ni andra får se den människa jag har sett hela tiden. För så är det, jag har aldrig sett mig själv som "en fet tjej". Det har aldrig känts så, fast ändå så har jag ju alltid vetat det. Men jag har på något vis alltid sett mig själv helt annorlunda. Och så kanske det är, att den personen jag alltid har sett just nu gömmer sig bakom en massa fett och begränsningar. Och ju mer fett som försvinner från min kropp, desto mer får den "riktiga" Lizette blomma ut.

 

Nä, nu börjar det spåra ur här känner jag... Det jag tänkte fråga er (som har gjort en stor viktminskning eller som har kunskapen om hur man brukar se på sig själv efteråt), ja, hur brukar man se på sig själv? kommer man alltid att vara "fet", eller kommer man vänja sig vid att vara smal sen?

 

Såhär tror (eller hoppas) jag att jag kommer se på min viktresa:

Fröken Danielsson

Det är svårt det där med kroppsuppfattningen. För mig har den alltid varit skev. Jag har gått ner 30 kilo och har varit viktstabil i ett år men jag känner mig fortfarande tjock ibland.
det dröjde bra länge innan jag slutade gå till generous avdelningen när jag skulle handla kläder.
Jag tror att man får ge det tid helt enkelt, och även när man insett att man inte är tjock längre så har man ändå dåliga dagar då kroppsuppfattningen är helt fel.

J

Jag känner flera som har gjort gastric bypass och så känner jag andra som har gått ner mycket i vikt på naturlig väg, och till sist är det jag själv som har pendlat mycket i vikt som en jojo från underviktig till överviktig till underviktig och nu tjugo kg övervikt.
Du kan tro att även jag har tänkt mycket på det här med hur jag kommer uppfatta mig själv när vågen, måttbandet och alla andra säger "smal". För den tid jag var underviktig såg jag mig inte som smal, jag blev liksom aldrig nöjd. Just nu går jag på LCHF och har gått ner tio kg och har som skrivet tjugo kg kvar.
Det jag har kommit fram till är att allt hänger på självförtroendet. Det handlar inte om du kommer att se dig själv i spegeln och säga "Åh vad smal och snygg jag är!" bara för att du har råkat nå din målvikt. Nej, det handlar om hur du uppfattar dig själv just nu och hur du vill uppfatta dig själv när du är klar med bantningen. Jag som är överviktig har tusen gånger högre självförtroende idag än vad jag hade när jag var normal/underviktig. Detta beror inte på att jag uppfattar mig själv som smal, utan detta beror på att jag kommer från en tung situation och gick ut ur situationen med ett helt nytt jag. Jag älskar mig själv, överviktig som normalviktig. Varje gång jag går förbi ett skyltfönster ser jag inte en tjock kvinna utan jag ser mig själv och tänker "Fan vad snygg jag är idag!". För snygghet ligger ju inte i vikten som vi redan vet. Och självförtroende ligger inte heller i vikten.
Fråga dig själv vilken skala ditt självförtroende ligger på. Säg inte "jag har dåligt självförtroende för att jag är tjock" eller "när jag blir smal kommer jag få bra självförtroende". För det stämmer inte. Den metod jag använde mig av var att jag satte upp lappar med text som syntes tydlig på några väggar i varje rum i min lägenhet. På dessa lappar stod meningar som "Du är vacker!", "Du riktigt strålar idag!", "Du är lika mycket värd som alla andra!" och "Du kan göra allt du vill!". Efter bara någon månad hade jag höjt mitt självförtroende betydligt och på den vägen är det.
Så jag säger inte att jag känner dig på djupet eller vet hur bra självförtroende du har, men jag tror att detta är svaret på din fråga. Och när du vet var du står så vet du svaret som gäller för dig.

Lizette

Mer såna här inlägg, riktigt bra! :) Kämpar själv med vikten, och har gjort det ett antal år.. Har dock alltid fallit tiillbaka till de "osunda vanorna" Men nu jäklar är jag igång på allvar, och blir riktigt peppad av din blogg!

lady

Hei fra Norge.
Jeg gikk ned 64 kilo for to år siden. Bare ved å spise mindre. Trente ingenting, gikk ingen turer, absolutt ikke noe.

Vel, det verste ved å gå ned så mye, var at alle skulle fortelle meg for ful jeg var før. De mener det selvfølgelig ikke, men det er sånn det ble oppfattet.

Å gå ned i vekt er enkelt. Det vanskelige er å bli der. Men nå har jeg fått de barna jeg skal ha(har fire stykker, yngste er ett år), og har ingen grunn til å bli tjukk igjen.

heysam

Jag började på 80 kg och väger idag 56 kilo. Jag ser mig själv inte som smal alls, fast jag vet i huvudet att det är helt idiotiskt. Det är knepigt det där med bilden man har av sig själv helt enkelt. :)

Dorseen

Jag gick ner 15 kg för två år sen, då blev jag normalviktig på gränsen till smal. Nu ligger jag kanske 5kg + eller så... Är inte på långa vägar tjock; men jag ser mig själv som stor. Påminner mig själv ibland om att jag har xs i toppar och 36 i byxor, det kan omöjligt innebära att jag är tjock.. men, ränderna går aldrig ur som man säger... Fast när jag ser mig själv på kort så ser jag att jag är smal ! :)