För ett par veckor sedan sökte jag jobb på Callup här i Gävle. De sökte tre personer till sitt team, och jag var inte så speciellt säker på att jag skulle få jobbet, eftersom det var så några de behövde. Dom skickade ett mail till mig för mer än en vecka sedan och berättade att jag skulle dit på intervju i måndags. När jag kom dit så blev jag förvånad över att det var ca 20 personer som skulle in på intervju. Då sjönk mitt självförtroende enormt, eftersom jag är jätteosäker i början, och alla andra satt och pratade och skrattade högljutt (jag sa inte ett ord till de andra under gruppinformationen). Efter informationen var det enskilda intervjuer och de ropade upp en och en. Jag var näst sist, så nervositeten hann byggas upp ännu mer, och när jag väl skulle in så satt jag nästan och skakade. Intervjuen gick helt värdelöst dåligt och när jag gick därifrån så var jag helt säker på att jag inte skulle få jobbet. Tre timmar senare ringde dom och berättade att jag hade gått vidare till nästa gallring (dom valde ut ungefär hälften i måndags som de tyckte var bra). 

 

Igår var alltså gallring nummer två, och jag gick dit och var väldigt nervös, mer än dagen innan faktiskt. Dom tog in oss i samma rum som sist, och berättade lite mer om företaget. De berättade även att vi skulle ha ett läsförståelsetest som skulle ta 15 min. Så då fick vi följa med in till ett datarum och sätta oss och svara på en massa konstiga frågor. Jag med min dåliga koncentrationsförmåga var såklart jättenervös. Men jag gjorde mitt bästa, trots att det var väldigt jobbigt. Efter det var det ännu en intervju, där man fick några minuter på sig att berätta varför man skulle passa bra på det företaget. och varför dom skulle välja just mig av alla andra. Så jag gjorde mitt bästa. Jag tänkte att hellre är jag mig själv än att låtsas vara någon annan. Men när jag väl gick där ifrån den dagen så var jag så otroligt säker på att jag INTE skulle få jobbet. Alla andra lät så självsäkra, och det kändes så självklart att just dom skulle få jobbet (eftersom dom var så framåt hela tiden). Kl halv sex igår så hade jag nästan glömt bort det där med jobbet. Jag hade till och med börja tänka ut vad jag skulle söka för jobb i stället, eftersom jag ändå inte fick det där. Men rätt som det är så ringer dom mig och berättar att dom jättegärna skulle vilja jobba med mig. Jag skakade seriöst i hela kroppen av lycka! 

 

Så från och med tisdag börjar jag jobba där, som försäkringsförmedlare/försäljare. Det är fast timlön. Jag kommer jobba måndag till torsdag 11-20, fredag 08-17. Plus den fasta lönen så får jag även ob-tillägg (eftersom jag jobbar kvällar), och provision. 

Känns så skönt, känns som att mitt liv äntligen börjar på riktigt nu. Jag får rutiner, jag får bättre ekonomi, och jag får hålla mig sysselsatt (vilket är bra eftersom jag ofta blir deprimerad av att bara sitta hemma). 

 

Men det där med att flytta hemifrån, det får vänta. Eftersom det är ett försäljarjobb så tar det ett tag innan man känner sig säker på att få stanna där till hundra procent. Jag vet att jag är bra på att sälja, och jag tror att det kommer att gå bra. Men det känns dumt att flytta, förlora jobbet, så står jag där med en massa räkningar, men inge pengar att betala dom med. Jag har inga problem med att åka in till stan varje dag. Det tar ändå bara ca 35-40 min att åka. Om det får bli som jag vill så bor jag kvar i Forsbacka till september ungefär. På tio månader hinner jag spara ganska mycket pengar, plus att jag gärna vill ha en sista sommar i Forsbacka, då jag verkligen älskar sommaren här (sjö och stor gräsmatta precis bakom mitt hus).

 

Jaja, nu vet ni vart jag ska börja jobba och hur det gick till. Nu ska jag gå och lägga mig och sova, för i morgon ska jag vara barnvakt åt två fina killar under tiden deras mamma är och tittar på inspelningen av talang!  Godnatt!

 

Hej! Jag tänkte berätta vad jag har gjort de senaste dagarna, eftersom det inte har varit någon uppdatering nu på ett par dagar.

 

Måndag: Gick hem till Eva vid åttatiden. Kollade på film osv tills hon somnade. Jag förstår verkligen att hon gjorde det med tanke på att hon varje morgon kl 05.15 cyklar en halvmil till stallet, ger hästarna mat, täcke, tar ut alla hästar i hagen. Efter det cyklar hon 2 km till jobbet, jobbar till 4-5 tiden, cyklar tillbaka till stallet. Där rider hon, städar, ger mat, tar in alla hästar, tvättar dom osv. Hon åker hem kl åtta, äter mat, duschar. Sen är hon helt färdig. Dagen efter börjar samma visa igen. På helgerna har hon sovmorgon (går upp vid sju-tiden i stället och åker till stallet).

I alla fall, efter att vi (jag) hade sett klar filmen så gick jag förbi Jossan. Vi tog en liten runda för att prata lite, sen gick jag hem för att försöka sova. Lyckades som vanligt inte med det, utan somnade vid tre-tiden.

 

Tisdag: Vaknade vid elva-tiden. Åt mat, satt och slappade vid datorn. Kl tre kom Jossan hit och hämtade mig. Då gick vi till konsum och handlade mat. Efter det gick vi hem till henne och spelade tv-spel och kollade på tv. Jag sov kvar där. Vi gick och la oss vid ett, men jag somnade inte förrän halv 4. Kl sju vaknade hennes dotter, så det blev tre och en halv timme sömn för mig den natten.

 

Onsdag: Gick hem från Jossan vid tolv. Somnade i soffan framför tv:n nästan direkt när jag kom hem. Sov i ca en timme. Efter det tog jag bara det lugnt hela dagen. Kl nio bestämde jag mig för att lägga mig, eftersom jag hade varit så trött under dagen. Därför ställde jag klockan på sju. För jag trodde att jag skulle somna så tidigt, plus att jag verkligen vill försöka ändra om mina rutiner nu. Men jag somnade inte klockan nio, utan jag låg och vred och vände på mig tills klockan var ett ungefär.

 

Torsdag: Vaknade mellan tio och elva, trots att jag hade ställt klockan på sju. Låg och slappade i soffan nästan hela dagen. Somnade i soffan, sov i ca en timme. Städade lite på rummet, mätte möbler osv i vardagsrummet för att se vart vi skulle kunna ställa vårat akvarium (ja, jag tänker fortfarande på dom där fiskarna alldeles för mycket). Kl tolv gick jag och la mig. självklart skrev jag först en lista på saker jag skulle göra idag, för att kunna bocka av (jag har märkt att det fungerar mycket bättre än scheman). Jag ställde klockan på 08.30, jag räknade ut att jag skulle få sova ca åtta timmar då, vilket brukar vara bra. Men självklart somnade jag inte förrän kl två.

 

Idag: Vaknade vid elva tiden. Hade alltså stängt av alarmet i sömnen. Åt mat, sorterade tvätt. Och hittills idag har jag nu hunnit med att tvätta tre maskiner och diskat. Tre maskiner till är det kvar, och det hinner jag nog göra klart idag eftersom det ändå är fredag, då kan jag tvätta hur sent jag vill! Jag ska försöka sysselsätta mig med saker till kl två i natt. Alltså, inte ligga i sängen och kolla på tv osv. För kl två måste jag ju vara ganska trött ändå. Och i morgon bitti ska väckarklockan ringa kl 09. Även om jag får lite för lite sömn då, så tror jag att det är bra. Jag kanske helt enkelt inte behöver åtta timmar längre nu som jag gjorde förr.

 

Nu ska jag vara lite social med familjen! Ha en bra kväll :)

Jag fick en fråga angående om jag har någon blogg-mailadress. Jag har ingen speciell som tillhör bloggen precis. Men alla som vill skicka något på mailen får gärna göra det till:  [email protected]

kram!

Idag har jag sökt jobb på Callup. Jag vet att jag har lovat mig själv att aldrig mer jobba som försäljare. Men det är fast timlön (vilket betyder att jag inte behöver ha lika stor press att sälja en massa varje dag). Det betyder att även om jag inte säljer ett dugg varje dag (jag vet att jag kommer sälja), så kommer jag ändå ha 7-8000 efter skatt varje månad!

Jag är trött på att bara sitta hemma hela dagarna. Jag är trött på att behöva leva på en sån liten summa pengar varje månad. Jag har knappt råd att åka in till stan och träna. Jag har inge busskort, jag har inge pengar på mobilen. Jag har knappt råd med någonting.

 

Jag har nu bestämt mig för att jag ska börja spara en massa pengar också. Jag har drömt i flera år om att köpa ett akvarium. Men det är ju inte så billigt (när man lever på 3000 varje månad). Det är ju inte dyrt att ha fiskarna och det sen. Maten och sånt är ju jättebilligt. Men det är allt man måste köpa i början som är dyrt. Akvarium, belysning, innerpump, doppvärmare, vattenberedningsmedel, grus, mätningdon, slamsugare, medicin, växter osv. Men när man köpt allt det där så går det inte på mer än 2-300 i månaden. Det jag har bestämt mig för är i alla fall att jag till och börja med vill ha ett akvarium på ca 200-250 liter (låter betydligt mycket större än vad det är). I det ska det finnas ca 6 guppy-honor och 3 hanar, och ca 10-12 st Otocinclus. När jag känner att jag har ork (och ekonomi) så tänker jag även köpa ett akvarium på 54 liter. Dit kommer jag flytta en hona om jag ser att hon är gravid. Så har jag henne med barnen där i ca 2-3 månader tills jag flyttar tillbaka dom till det vanliga akvariumet.

 

Drömmen är att äga ca 5 akvarium. Ett finare akvarium på ca 400-500 liter med bara hanar. Det vill jag ha synligt så att alla ska se det. Anledningen till att jag bara vill ha hanar där är för att dom för det första är mycket vackrare, och för det andra för att jag vill inte att ungarna ska bli uppätna ifall dom parar sig där inne.

Det andra akvariumet ska vara ett med endast honor. Det ska vara ca 200 liter.

Jag vill även ha ett akvarium på ca 100 liter, som jag använder för att para fiskarna. Jag väljer ut ca två hanar som jag tycker är finast, också slänger jag i ca 4 honor där.

Sen vill jag ha två st akvarium på 54 liter där jag vill ha honorna och deras yngel innan de blir könsmogna.

I det största akvariumet ska jag ha ca 20 st Otocinclus, i det näst största ca 10. I dom små akvariumen ska det vara ca 5-7 st.

 

haha, oj vad mycket jag skrev om bara fiskar, insåg jag nu. Det kanske inte är så jätteintressant för er att läsa om det. Men jag längtar verkligen så otroligt mycket. Det här är något jag har längtat efter sedan jag var ca 15 år. Det skulle vara så sjukt kul att odla fiskar. Speciellt guppys som är så vackra!

 

Nu ska jag äta lite mat. Nu vet ni i alla fall att jag har sökt jobb (vilket inlägget egentligen skulle handla om).

Ha en härlig kväll! :)

 

 

 

Besvären som kan uppstå vid lättare kognitiv funktionsnedsättning efter sjukdom eller skada varierar från person till person. Att orka mindre är dock något nästan alla märker. De flesta drar sig för att umgås i större sällskap och vill inte gå ut på ställen med mycket folk där ljudnivån är hög. Många blir mer otåliga och lynniga och har lättare än vanligt att bli irriterade. Självförtroendet och självkänslan kan då sjunka och humöret bli sämre.

Många har problem med koncentrationen och minnet vilket gör att man lätt blir stressad. Man klarar sig oftast rätt bra i vardagssituationer men behöver stöd i vissa situationer.

Försämrad uppmärksamhet kan

• ge sämre koncentrationsförmåga
• göra det svårare att hålla fokus på en uppgift
• göra att man inte klarar att göra flera saker samtidigt
• göra att det tar längre tid att utföra saker.

För att bättre fokusera kan du då:

• ha dörren stängd, både hemma och på arbetet så att du inte blir störd
• använda telefonens röstbrevlåda så att du kan ringa upp istället
• ta bort onödiga påminnelsesignaler för till exempel ankommande e-post i datorn eller mobilen så att du inte störs av ljudet
• använda öronproppar för att avskärma
• dra för gardiner eller dra ned persienner så att du slipper intryck utifrån.

Kommunikationsproblem kan innebära

• att man inte hinner uppfatta allt som sägs
• att man inte är lika snabb i tanken längre
• svårigheter att formulera sig.

Då kan du behöva:

• fråga igen
• repetera det som sägs
• flytta dig och välja en bättre placering.

Ökad stresskänslighet kan innebära

• att man snabbare blir överbelastad
• att man lätt blir okoncentrerad
• att man är lättirriterad
• att man lätt blir förvirrad, framför allt när belastningen är för hög.

Försök då att:

• undvika miljöer och situationer som skapar stress
• undvika att ge dig ut i rusningstid
• vara ute i god tid
• planera in pauser
• lägga in avspänningsövningar både hemma och på arbetet.

Försämrat minne kan göra att man

• ofta glömmer att utföra ärenden
• missar möten
• får svårt att passa tider
• får svårt att komma ihåg namn.

Ett tips är då att du:

• använder almanacka eller mobilens kalenderfunktion
• utnyttjar påminnelsefunktioner – timer, väckarklocka eller mobilens SMS
• antecknar viktig information
• skapar fasta rutiner.

Svårt att klara av krävande situationer

• man gör lättare fel
• man hinner inte kontrollera sina svar
• oväntade situationer blir svårare att hantera.

Förebygga problem

• planera noga
• ge dig själv extra tid
• inför fasta rutiner
• låt någon i din närhet, som du har förtroende för, få nycklar till din bostad.

När det uppstått problem

• stanna upp, sätt dig ner och försök att ta det lugnt
• tänk igenom situationen och försök hitta andra lösningar
• försök att värdera olika alternativ som dyker upp
• tänk ut en ny handlingsplan
• handla enligt den nya planen

Hej alla! Jag vill först be om ursäkt till alla som verkigen tror på mig. Tro mig, jag har verkligen haft ångest över att jag inte har bloggat de senaste två månaderna. Jag har ingen riktig förklaring till det egentligen. Jag antar att jag bara har ett fåtal läsare kvar, men det har ingen betydelse. Jag vet att ni som verkligen tror på mig på riktigt finns kvar här. De senaste månaderna har gått fram och tillbaka. En vecka onyttigt utan träning, sen får jag motivation en vecka igen, osv. De senaste veckorna har spårat totalt. Jag söker motiation från allt möjligt, men jag lyckas aldrig hitta den. Jag vet inte vad jag väger just nu, för jag har inte vägt mig sedan sist jag bloggade. Jag vet inte om jag vill göra det på ett tag nu heller. Jag är rädd för att jag ska bli ännu mer deprimerad. Jag behöver inte det just nu.

 

Jag har börjat min utredning för ADD nu i alla fall. Jag vet inte om jag har berättat för er tidigare att jag troligen har det. Jag har fått reda på nu i alla fall att jag har en kognitiv funktionsnedsättning. Allt känns så mycket lättare nu på något vis. Jag har en förklaring på varför jag har svårt med vissa saker. Varje gång jag har möte med min psykolog så längtar jag. Hon är helt underbar, och det känns verkligen som att hon förstår mig! För er som inte vet vad kognitiv funktionsnedsättning betyder så tänkte jag skriva ett till inlägg lite senare och berätta vad det betyder.
Jag tänkte även göra ett inlägg i morgon och lägga ut lite bilder från de senasta månaderna, för att berätta vad jag har gjort osv.

 

Det jag ville komma fram till med det här inlägget är i alla fall att jag är redo nu för att börja blogga igen! Jag mår bra av att blogga, och jag måste sluta gömma mig. även de dagar då det går dåligt. Men jag är allvarligt lite rädd för era kommentarer de gånger jag avslöjar att jag har ätit dåligt. Jag vet, jag kan inte förvänta mig annat än både negativa åsikter och positiva. Men jag är så duktig på att bara se de negativa, jag glömmer så lätt bort att det faktiskt finns människor som tror på mig. Men nu vet ni i alla fall, att viljan finns kvar. Det är bara orken att ta tag i detta som är så svårt. Jag är så jävla bekväm! Jag måste få ett slut på detta. Jag är trött på att alltid behöva planera allt. Men ändå vet jag att det endast är det som gör att jag får riktig ordning i hjärnan. Allt blir bara huller om buller annars, och jag ger upp innan jag ens hinner börja.

 

Nu ska jag lägga mig och sova! För er som läser detta, tack för att ni fortfarande vill följa min resa (trots att den kommer ta mycket längre tid än vad jag någonsin föreställt mig). Jag har insett nu att den här bloggen inte bara handlar om min viktnedgång. Den handlar mest av allt om att jag ska hitta mig själv, börja må bättre och få kontroll över mina tankar. För genom det kan jag göra precis vad jag vill.

Godnatt.