Jag är inget objekt.

Idag är jag så arg, ledsen och förtvivlad att det inte finns ord för vad jag känner. Det är egentligen ingen stor grej, men när man gör som jag (och går och samlar på sig småsaker hela tiden) så kan minsta lilla grej göra att det brister. Jag är ingen människa som gråter. Jag gråter en gång per år, max. Och absolut inte inför mina närmsta. Jag gråter inte när någon dör,  jag gråter inte när jag är deprimerad, jag gråter inte när någon har varit elak mot mig. Det går bara inte att gråta när jag mår dåligt. Jag tror jag är för rädd för att visa mig svag. Men det jag inte inser är hur stark jag skulle vara om jag bara släppte taget och grät ut.

 

Igår blev det lite tjaffs mellan några kompisar (då jag var inblandad utan anledning). Det var en sån där löjlig tjejkonflikt som egentligen bara är patetiskt. I alla fall hade en tjej sagt att jag hade snackat skit om min bästa vän, när det egentligen var hon själv som hade sagt det mesta. Jag fick läsa ett sms i morse där en av meningarna löd: "Det var din feta jävla kompis som sa det". (jag). Människan som skrev detta har känt mig under nästan hela min uppväxt, och hon vet väl att jag har ett namn.

 

Jag är så arg och besviken på mig själv, hur kunde jag har låtit detta gå så pass långt att de bara ser mig som ett objekt? Men samtidigt är jag så arg på alla andra. Hur kan dom tro att det är den här människan jag är, den här människan jag vill vara och att det bara är så? Jag är inget objekt. Jag är ju jag, Lizette. Det är helt sjukt hur folk kan få mig att känna att jag inte har en unik personlighet, ett unikt hjärta, ett unikt sinne, en unik själ. Jag ingår inte i de fetas kategori. Jag är min egen. VARFÖR SKA MÄNNISKOR DELAS IN I OLIKA KATEGORIER? Det pratas om bögar, det pratas om utlänningar, fattiga människor, handikappade människor, slampor, oskulder, människor med annan tro än andra, människor som svälter sig själv, och de feta människorna.

Varför känns det ibland som att jag inte är något annat än fet? Jag är en fet tjej. Det är meningen att jag ska vara glad, och vilja alla väl, låta mina vänner få alla killar på festerna (eftersom ingen ändå vill ha mig), och sedan gå hem och sova ensam. Det är sjukt hur lättlurad jag är, hur jag kan tro på vad människor säger till mig.

 

Jag vet vilken otroligt vacker människa jag är, både insidan och utsidan. Och jag vet att fler folk kommer att se det själv, när de slutar förblindas av det faktum att jag för tillfället är fet (och kanske alltid kommer att vara det, i deras ögon).

 

Jag ber om ursäkt om detta blev ett jobbigt inlägg, antar att det kan väcka många känslor i andra människor som också är eller har varit, överviktiga. Jag må ha överreagerat på smset jag läste, men nu sprack bubblan, och jag var bara tvungen att få ut allt.

 

Even if you fall sometimes
You will have the strength to rise

Frida

Din beskrivning av hur en fet människa "ska" vara är så väldigt sann, det är verkligen så en del tycker. Men dessa människor är ointelligenta, omogna och osäkra. Dessa tre ord är inte något jag kastar ur mig utan tre ord som faktiskt beskriver dessa människor. Jag själv har alltid varit "den tjocka tjejen i klassen" men jag har oftast lyckats få folk att inse att jag är mer än så. Och jag märker ju att du är mer än så också, så bara stå på dig. Och kom ihåg - människor som är elaka blir bara elakare om man ger dom uppmärksamhet. Skit i dom, stäng ute dom från ditt liv och fokusera på det som är bra. Kram!

Aida

Bra skrivet, håller verkligen med! Du verkar så mogen i det du skriver så jag vet att du är bättre och starkare än de. Kram.

Jenny

Håller med helt och hållet. Har alltid varit den tjocka så nu när jag gått ner har folk haft svårt att släppa det. Nu är jag inte den tjocka längre och inser vilket förvrängd bild jag hade på mig själv då och hur olika man blir behandlad av alla andra.
Det är verkligen en utsatt grupp man hamnar i som överviktig, jag vill aldrig bli en person som trackar på överviktiga då jag själv varit där.

sandra, 18 år & tvåbarnsmamma

Du vet att du är en fin & underbar människa & vi är många som vet det också! Låt dom inte trycka ner dig. Jag älskar dig ♥

Bloggläsare

Om det är till någon tröst så ser du i mina ögon inte ut som någon tjockis. Fast än din blogg till stor del handlar om din viktkamp så är det första jag tänker styrka, mod och motivation. Det är starkt av dig att våga dela med dig, det är starkt av dig att veta och erkänna vad du vill och ta dig dit.
Dessutom är du jättefin!
Jag vet exakt vad du menar med att man bara är en annan tjockis i andras ögon. Hemskt att det är så men man får inte glömma att det finns andra människor som ser saker och personer på andra sätt än just i kategorier.
Kram

simone

Fint skrivet<3 I mina ögon går du in i kategorin : underbar :*